Konstverket Blickfång, Rudans friluftsområde

LINDA PERSSON är en svensk konstnär, född i Haninge och för tillfället bosatt i London. När det utlystes att Haninge kommun skulle låta sätta upp ljuskonst runt om i kommunen på otrygga och eftersatta platser blev Linda inbjuden att gör ett förslag för området där Haninge stad möter Rudan Friluftsområde.

– Jag växte upp i Haninge och har sett förorten utvecklas genom åren, berättar Linda. Jag är väldigt glad att Rudans Friluftsområde och platser som Tyresta By finns, med urskogar, myrer och våtmarker.

Linda menar att det är viktigt att känna till platsen och undersöka hur den används. Eftersom att hon växte upp i området kände hon redan till naturområdet och områdets historia. För att förstå platsen med och utan belysning hade hon dock flera möten med olika grupper som nyttjar platsen regelbundet, så som teatergrupper, längdskidåkare och orienterare. Dessutom menar hon att politiska viljor kan vara ”intressanta bollträn för hur man kan tänka annorlunda, och vad som bör eller inte bör göras”.

En växande stad och minskande grönområden gör att platserna som finns måste vårdas desto mer, och Linda kände att hon ville arbeta med befintlig historik och folktro som startpunkt för att bland annat minska våra kollektiva rädslor för platser och mörker.

– Min idé var att ta fasta på de symboler som finns rikligt runtom i Haninge, med runstenar och andra minnesplatser – ett sätt att tänka både dåtid och på hur vi tänker och kommunicerar idag, berättar Linda.

Hon bjöd bland annat in en gammal folktro om irrbloss, eller lyktgubbar som de ibland kallas. Ett väsen som enligt vissa fanns ute på våtmarker runtom i skogarna och som visade vägen – eller vilseledde – beroende på uppsåt hos människan. Linda menar att tron om irrblosset kan kopplas till nutiden med respekt och ansvar för vårt eget handlande.

Konstverket med tvåfärgad stolpe och en lampa som är formad som en diamant eller ett moln symboliserar irrblosset. Dessutom binder konstverket samman himmel och jord då det för tankarna till moln, regn, ljus och geologi (diamanten), samt att färgerna som går från rosa till blått visa på hur saker förvandlas, byter form. En slags alkemi.

Det andra konstverket har en helfärgad stolpe och två lampor med ögon på; ett öppet och ett som blinkar.

– Ögat har följt mig i min konstnärliga bana ganska länge, berättar Linda. Det handlar om hur man ser eller blir sedd, och vad är mörker egentligen?

Linda fortsätter berätta om tanken bakom ögonen.

– Den surrealistiska flirtande gesten ger ett lugn – även om ögat ändrar färger – och bli ett ankare till den förbisedda platsen som länkar samman den kommande staden och det gamla naturvårdsområdet, förklarar hon.

Något som Linda menar är extremt viktigt vid sådana här projekt är omsorg.

– Ljussättning för att göra en plats tryggare handlar inte bara om en massa belysningsstolpar, utan om en omsorg, och där känner jag att konsten kan spela en aktiv roll i samhället, förklarar hon. Mitt flirtande öga kan ge en styrka, en snällhet till platsen som en vanligt lyktstolpe inte kan.