Yta efter varmförzinkning

Vid varmförzinkning packas järn- och zinkkristallerna tätt, en legering och skyddande yta bildas. Reaktion kan då endast ske mellan det järn och zink som tränger ner genom legeringsskiktet. Resultatet blir att reaktions- och tillväxthastigheten avtar och beläggningen blir relativt tunn. Denna reaktion varierar dock beroende på exempelvis stålets sammansättning, hur stålytan ser ut, zinkbadets sammansättning och temperatur och tid som stolpen doppas.

Tjockleken på zinklagret beror till stor del på hur mycket fritt kisel det är på stålets ytskikt. Vid varmförzinkning av kiseltätat stål sker en reaktion mellan kisel och zink som ger glesa strukturformer, med dålig packning mellan legeringskristallerna. Zink från badet kan därför tränga nästan ända ned till stålytan, och reaktionen fortgår. Beläggningens tjocklek ökar alltså kraftigt, jämfört med vid varmförzinkning av otätat eller aluminiumtätat stål, och skiktet blir i allmänhet relativt tjockt.

Otätat och aluminiumtätat stål ger en blank slät yta, medan kiseltätat stål ger en grå, sträv och matt yta. Ofta blir ytan inte entydigt grå utan får ett flammigt utseende med delvis matta grå och delvis blanka områden.

I vissa fall kan zinken stelna i form av slumpvis riktade kristaller, vilket ger ytan ett utpräglat “rosmönster”. Detta mönster är bara en särskild form av kristallbildning och är inget tecken på vare sig god eller dålig varmförzinkning.

Stor korrosionsbenägenhet ger starkt skydd

Zink är en oädel metall med stor korrosionsbenägenhet. Att korrosionshastigheten ändå är låg beror på att metallens yta snabbt blir täckt med korrosionsprodukter, som sedan skyddar mot vidare korrosion, detta ger produkten dess grå yta.

En del varmförzinkade ytor kan efter en viss tids exponering anta en rödbrun ton, som efter fortsatt exponering kan övergå till nästan svart. Missfärgningen uppträder huvudsakligen på kiseltätat stål.

Järn frigörs vid korrodering av legeringen, och tillsammans med fukt i luften eller regnvatten bildas rost. Rostskyddet kan då uppfattas som mycket nedsatt eller helt slut, vilket sällan fallet. Järn-zinklegeringar skyddar det underliggande stålet bättre mot korrosion än vad ren zink gör, upp till 30-40% bättre. Om så krävs av utseendeskäl kan dock de missfärgade ytorna målas om.

Regler kring stolpens yta efter varmförzinkning

Enligt ISO 1461 ska föremålets ytor vara fria från synliga fel såsom blåsor, taggar, zinkaska, flussmedel och obelagda områden. Klumpar, droppar och tjocka rinningar tillåts inte där de kan inverka på det varmförzinkade föremålets användning.

Förekomsten av mörkare grå områden, ett cellformigt mönster, en del ojämnheter i ytan eller vitblemma är inte orsak till reklamation. Mindre obelagda fläckar kan lämnas obelagda medan en lokal fläck större än ca. 50 mm² bör repareras. Det vanligaste sättet att reparera är målning med zinkrik färg.

Vitblemma eller vitrost

Vitblemma eller vitrost uppträder som en vit mjölig beläggning på nyförzinkade, blanka ytor. Detta kan ske när det nyförzinkade godset utsätts för kondens eller regnvatten och då detta inte snabbt torkar upp. Zinkytor som redan har fått ett normalt skyddsskikt av korrosionsprodukter angrips sällan. Vitblemmeskiktet sitter löst på zinkytan, så när föremålet torkar upphör angreppet. Vitblemman tvättas så småningom bort från zinkytan och föremålet får ett normalt utseende.

På varmförzinkade föremål har vitblemman ingen betydelse för korrosionsskyddets livslängd. ISO 1461 godtar inte vitblemma som orsak till reklamation, såvida det inte har angetts redan vid beställningen.