Krav och råd för belysningsstolpar längs vägar

Eftergivliga stolpar ska, precis som alla andra stålstolpar, klara kraven i SS-EN 40 samt CE-märkas. Utöver detta följer de även standarden SS-EN 12767 som är framtagen av den europeiska standardiseringsorganisationen CEN.

SS-EN 12767 reglerar krav och testning för eftergivlighet hos bärare av vägutrustning. (Du kan läsa mer om testningen i vår bok.) Beroende på testresultatet anses stolpen vara High Energy Absorbing (HE), Low Energy Absorbing (LE) eller Non Energy Absorbing (NE).

Stolpar som klassas NE kallas eftergivliga, och stolpar som klassas HE eller LE kallas även energiupptagande. Undantaget är stolpar under åtta meter som endast anses vara eftergivliga (ej energiupptagande).

Sveriges kommuner och landsting har tillsammans med Trafikverket tagit fram publikationen “Vägar och gators utformning”, VGU, som beskriver krav och råd för utformning av den färdiga väg- eller gatuanläggningens egenskaper. Vid arbeten på statliga vägar är reglerna obligatoriska, medan de för kommuner är frivilliga och därmed endast rådgivande.

I VGU kan man läsa en hel del krav och råd för allt som rör utformning av vägar och gator. Belysningsstolparna är bara en liten del av detta. En av de krav som finns för vår bransch är att belysningsstolpar som ska placeras inom säkerhetszonen* och inte skyddas av räcke ska vara eftergivliga. Då stolpen är 8 meter eller högre ska den även vara energiupptagande.

Tidigare fanns det krav på vilken nivå av energiabsorption stolpen skulle ha. Detta krav togs dock senare bort. Numer är det fullt tillräckligt att ha en eftergivlig och energiupptagande stolpe, oavsett nivå. Det går alltså att välja stolpar som är klassificerade så väl LE som HE, beroende på placering och hastighet som råder på vägen.

* Säkerhetszon = en zon med jämnt underlag, flack lutning och fri från oeftergivliga hinder (högre än 0,1 m ovan marknivån), stup och djupt vatten (≥ 0,5 m).