Att tänka på innan du byter fundament för eftergivliga stolpar

För att ta reda på hur en stolpe beter sig vid en krock görs det krocktest av stolpen enligt SS-EN 12767. Reglerna specificerar bland annat att testet ska göras med den längsta och tyngsta enkelarmen, och den tyngsta tillåtna armaturen för den aktuella stolpen. Dessutom behöver dokument som redovisar exakt vilken produkt som testas bifogas. Detta gäller även för fundamentet som används i testet, där vi exempelvis skickar med information om modell, tillverkare samt bifogar en ritning.

Enligt Trafikverkets rapport ”Stolpar för belysning inom vägområdet”, kapitel 6 punkt K212674, ska fundamentet som används ”vara av typ med likvärdig prestanda som fundament som använts vid tester enligt SS-EN 12767:2019”. Alltså krocktestet. Och enligt SS-EN 12767, Annex H, ska ett eventuellt byte av fundament utvärderas baserat på en riskanalys.

Den prestanda som krävs av fundamentet, för att klara av stolpen och dess last, kan ganska enkelt beräknas. Det är dock inte endast detta som krävs av ett fundament när det gäller eftergivliga stolpar. Då är det även av största vikt att fundamentet tillåter stolpen att bete sig som den ska, det vill säga om den sitter kvar i fundamentet alternativt separeras kontrollerat beroende på typ av stolpe. Det vet du endast säkert genom att utföra ett krocktest enligt SS-EN 12767. Därför menar vi på Moramast att du alltid ska välja ett fundament som är krocktestat med den aktuella stolpen.

Vill du använda ett annat fundament än det vi rekommenderat menar vi alltså att du bör se till att detta är krocktestat med den aktuella stolpen så att du kan vara säker på att stolpen fungerar som den ska i en allvarlig situation.

Detta är också något som diskuteras ingående inom Trafikverket, och det förväntas komma förtydliganden gällande detta i kommande uppdateringar av reglerna de närmaste åren.