Lek- och Lärparken, Göteborg

Bygger på områdets historia

Den största inspirationen till belysningen, och stolparna som skulle sprida ljuset, var industrin och stämningen som finns i området: den industriella miljön och tågrälsen som förut gick ut på piren för lastning i hamnen.

– Det skulle inte vara fint och designat som man gör i en helt modern miljö, utan en fortsättning på den historia som varit i området. Det var det som var huvudspåret, säger Parviz.

Marelds arbete med Jubileumsparken hade stort fokus på återbruk. Man ville återanvända materialet som fanns på plats och exempelvis skära upp asfalten och göra planteringsytor direkt i den eller återanvända befintligt material på andra sätt. Det var dock svårare när det gällde belysningen, där materialet var 50-60 år gammalt och inte i skick att återanvändas. Men även om materialet var nytt och fräscht med modern teknik och styrning försökte de återskapa återbrukskänslan och anamma den industriella andan.

Detta gjorde att valet på stolpar föll på dels en trästolpe där de ville göra en modernare version av en klassisk landsbygdsstolpe, dels en stålstolpe som ser ut som en gammal järnvägsstolpe. Utöver det användes även en hel del integrerad belysning. Allt för att det skulle bli fint ljusmässigt, men även bidra till platsen på dagtid.

Nytt styrsystem och vatten skapade komplexitet

Projektet med parken var ett slags experimentprojekt där många nya tekniker användes, och ett av dessa experiment var att det användes ett nytt styrsystem till armaturerna. Det adderade en hel del komplexitet till projektet, och Fredrik Lindqvist från Light Bureau hjälpte dem mycket med detta.

Det var även en utmaning att få plats med all elektronik i de små luckorna på stolparna. Men det löste sig till slut, tack vare bra samarbeten med bland annat entreprenören som installerade elen.

Då projekteringen för detta skedde några år sedan var det inte heller självklart att hitta armaturer som passade till detta system, något som nu är mer standard, och dessutom behövde de tåla vatten. Och då inte bara lite regn, utan de måste periodvis kunna stå under vatten.

För att framtidssäkra parken behövde de nämligen räkna med att vattennivån periodvis ska kunna stiga ordentligt och göra så att delar av parken ligger under vatten, vilket betydde att de behövde använda översämningsbara armaturer, kopplingar etc. Då fanns det inte heller så stort utbud av denna typ av produkter.

Inte ljus för fiskarna

Den allmänna belysningen, inklusive stolparna, är placerade högre upp i parken vilket gjorde att tåligheten för översvämningar gällde den infällda belysningen. Närmare vattnet valdes lägre ljusnivåer för att inte störa djurlivet i vattnet, men även för att besökare ska kunna sitta nere vid vattnet och titta ut över Göteborgs stadssiluett på kvällen utan att ha ljus i ansiktet eller känna att man blir störd av ljuset.

– Vi har medvetet hållit vissa delar mycket mörkare, och det kan ju upplevas lite otryggt. Men för att prioritera biologisk mångfald och inte överbelysa måste vi våga göra så, säger Hanna.

De påpekar också att det som nu känns lite som en öde ö på sikt kommer bli en helt ny stadsdel. Parken kommer alltså i princip omringas av bebyggelse och det kommer i sin tur att öka känslan av trygghet både genom ökad rörelse, men även genom att det kommer in ljus utifrån parken.

Frihet kräver ansvar

Lek- och Lärparken var ett väldigt komplett projekt som innefattade många olika delar: stolpar, styrning, markstrålkastare, inbyggd belysning, gobos, DMX-system etc.

– Det är sällan man jobbar med projekt som har med i princip allt man kan nämna inom ljusdesign, säger Parviz.

Projektet hade också en väldigt hög ambitionsnivå, med uppmaningar att testa nya tekniker och goda ekonomiska förutsättningar att kunna skapa något bra.

– Men det är ju en utmaning i det också, säger Hanna. Var drar du gränsen om du får göra det mesta? Vad är rimligt? Man kanske inte ska göra allt bara för att man kan.

Samarbetet det bästa

Resultat blev till slut något de alla är nöjda med.

– Järnvägsstolparna är identitetsskapande i sig, och kombinerat med allt ljus på olika nivåer blev det en väldigt fin helhet, säger Frida. Det är fint att röra sig i parken och se barnen leka.

Frida var helt ny ljusdesigner när hon kom in i detta projekt, något hon är tacksam för.

– Att ha så kompetenta kollegor som jag lärde mig massor av, komma in i ett sådant här projekt, i det här skedet… Det var ju otroligt privilegierat, säger hon.

Hanna, Parviz och Frida jobbade i ett team, men det var också många andra involverade både i Lek- och Lärparken och andra delar av Jubileumsparken. Det goda samarbetet, främst det inom teamet, är något de alla har med sig.

– Man ska aldrig underskatta vikten av samarbete, säger Hanna. Både oss emellan och mot övriga discipliner. Och att man aldrig kan vara nog tydlig. Kommunikation, kommunikation!

Har ni några tips till andra som jobbar med utomhusbelysning?

– Gör platsbesök! Att besöka en plast är alltid annorlunda än att snurra runt på Google Maps. Skalor, känslor och sånt kan man inte hitta där, det måste man uppleva, säger Frida.

– Ja, både på dag och natt, tillägger Parviz. Det är egentligen analysen mellan dem som skapar något för att man kommer på idéer om hur man ska göra. Det fungerar inte att sitta vid datorn.