Stora torget, Falköping

Jakten på stolpen

När projektet drog i gång stod det två solitärstolpar på torget och den initiala tanken var att det kanske kunde gå att renovera dessa. Det visade sig dock ganska snart att stolparna inte var så gedigna som de trodde, så det togs i stället fram nya.

– Spiran tog vi med oss från den tidigare stolpen, samt att det var tre armar, men annars tog vi oss friheten att skissa och designa helt nya stolpar och välja nya armaturer, säger Frida.

När stolpen väl var designad kom nästa utmaning: att lista ut vem som kunde göra dem.

De kontaktade först producenter av gjutjärnsstolpar nere i Europa, men hittade inte någon bra lösning. Nästa steg var att kontakta producenter av belysningsstolpar i stål, men ingen kunde göra övergångarna mellan cylindrarna som skulle bygga upp sockeln, vilka måste vara jämna och fina och bidra till att ge stolpen dess ”gjutjärnsuttryck”.

Tills de hörde av sig till Moramast.

– Så kontaktade vi er, och då blev svaret nästan direkt ”ja, det kan vi göra”, säger Frida.

Gjutjärnsstolpar i stål

Moramast fick ta del av ritningar och 3D-filer av designen, och konstruktörerna tog sedan fram en lösning  som skulle fungera för att skapa dessa gjutjärnsstolpar i stål. Ett samarbete som fungerade bra.

– Ni var öppna för våra idéer, och vi hade nytta av er erfarenhet, bland annat när det gällde att nedprioritera detaljer som ingen skulle uppfatta från marken. Det kändes väldigt tryggt med er, och det var roligt att ni hoppade på direkt, säger Frida.

Resultatet efter alla justeringar blev två solitärstolpar med rejäla dimensioner: 10,5 meter höga (12 meter inklusive spiran), tre armar med 2 meters diameter samt tre lyktor som hänger 4 meter från varandra omkring varje stolpe.

– Man blir alltid förvånad över den skala som en miljö kan klara och vad som krävs för att det ska bli ståtligt. Vi gick runt och tittade på stolpar i andra städer, kände efter hur stora de var, vilken skala de hade jämfört med i Falköping och så vidare. Ja, stolparna är grova, men det känns rätt, säger Frida.

Till skillnad från stolparna togs ingen hänsyn till de gamla armaturerna vid valet av lyktor. Grundarmaturen kommer från Ateljé Lyktan, och skärmen är en modifiering av en design som gjordes till Eslöv, här med en hatt. Tillsammans med de rundade armarna blev resultatet klockliknande, vilket passar torget i stilen.

– De blev som smycken och är väldigt fina. På kvällen står de verkligen och glöder, säger Frida.

Att ljussätta ett torg

I sitt uppdrag som ansvarig för belysningen utgick Frida från landskapsarkitekternas gestaltning och hur människor rör sig i området. Hon skapade en ljus ram kring torget, för att besökare ska kunna färdas tryggt i ljuset, men såg även till att skapa kontraster i miljön.

– Det är svårt att belysa en stor öppen yta utan att använda strålkastare, och strålkastarljus blir inte trevligt att vistas i och passar heller inte på ett torg som Stora torget i Falköping. Tack vare solitärstolparna kunde vi komma ut mitt på torget och få möjlighet att använda belysningsarmaturer som ger ett mjukt allmänljus, säger Frida.

Frida menar att kontraster behövs för att ett stadsrum ska leva. Men genom torgets öppenhet, den upplysta ramen som ger möjlighet till att röra sig i ljus och att vissa ytor med större behov fick mer belysning, bibehölls ändå känslan av trygghet.

Just att hitta balansen mellan trygghet och mörker är en utmaning, och skyltfönstrens påverkan en annan.

– Eftersom de styrs av olika aktörer, som kanske ändrar belysningen eller inte finns kvar om några år, kan man inte räkna med att det ljuset alltid är där eller hur mycket det är. Så det gäller att hitta en balans även där, säger Frida. Här hade det varit bättre om vissa skyltfönster dämpade sin belysning ordentligt för att få fram de stämningarna jag planerat.